Att vara så allergisk som vår lille man är, kräver såklart lite förändringar i livet hos både föräldrarnas, barnets, syskonens och alla andra i familjens omgivning. Vi har börja vänja oss, han fyllde just 2! Vi har övat oss i över 600 dagar. Varje dag olik den andra. Men alla har anpassat sig väldigt bra! Nu kommer följande steg och utmaning. Michael är så allergisk för björk, att han inte kan vara ute om det är riktigt varmt. Så tex eftermiddagarna, får han tillbringa för det mesta inne. Han har inget som helst problem med det, eftersom han säkert vet hur dåligt han mår där ute. Men det kräver då att ena föräldern är inne. Men om det just då endast finns en förälder hemma och du har två barn och det andra barnet vill vara ute? Ibland lite svåra saker, kanske låter simpelt. Själv är jag en utemänniska och mina barn trivs hellre ute än inne, så det blir lite ändringar i våra vanor nu. Läkaren sade att allting borde bli bättre efter midsommaren. Han är tvungen att få en dos av astmamediciner för en tid, eftersom hans luftvägar blir så ansträngda nu då allergin är som störst. Dessutom har Epipennorna tagit slut i hela landet och dom görs inte nu som bäst.... om vi har tur, så får vi två enstaka pennor som finns i ett apotek. Skrämmande att inte ha adrenalinpennan men den har ju hittills endast varit som ett mentalt stöd för oss föräldrar. Jag tycker ibland så synd om min lille man! Han är helt full proppad av myggbett, från tårna upp till huvudet. Minsta lilla kryp som bits eller tar fast på honom, gör ett bett som är stor som en vuxens tumnagel. Ändå är han så glad, varje dag. Min lille man ❤️