Imorse åkte vi till Helsingfors till ett privat sjukhus för att kolla om lillebror var frisk nog för att få rör insatta i öronen. Då skulle hans öroninflammationer hoppeligen sluta och även flunssan lätta. Jag hade väckning kl 01:30 för att mata honom i rätt tid innan operationen. Han måste vara 6 timmar oäten och drucken. Han vaknade själv 01:24 men sedan slutade jag sova. Jag snurrade i sängen och kollade på klockan med ca en timmes mellanrum. Dels för att jag nog var lite nervös inför operationen och dels för att jag inte litade på att klockan skulle väcka oss igen 5:45. 5:15 väckte min gubbe mig i halvpanik för lillebror hade inte ätit som vi planerat på natten. Jag lugnade honom med att berätta, att lillebror drack hela flaskan medan pappa snarkade i sängen. Efter att vi båda låg vakna då redan, fick ingendera sömn pånytt. Så vi steg upp redan 5:30 och fixade allting med oss. Vi startade i god tid och vi var lite för tidigt på sjukhuset eftersom det inte var någon rusning i trafiken ännu den tiden. Jag kände mig som en pensionär som sitter på tågstationen 50 minuter innan tåget går, att man inte bara skall missa det 😃. Lillebror klara sig duktigt utan mat fast han är van att äta redan mellan kl 6 -8 antingen mjölk eller gröt. Vi fick helt otroligt bra service direkt vi kom fram. Först kom nersövningssköterskan och pratade med oss om helt basic grejer. Efter det kom läkaren som skulle söva ner honom och vi övade lite hur det kommer att gå till. Lillebror har fått en medicin denna vecka som har öppnat hans lungor från snor och slem och den skall han andas via en mask. Redan då han ser masken har han börjat gallskrika. Och nu var det igen dags för masken... Efter att läkaren varit hos oss, kom även öronläkaren som skulle göra ingreppet i hans öron. Tillsammans berättade de hur de tänkte med mediciner mm. Problemet var det att vi med säkerhet visste att han inte kan äta Burana men det kan finnas även andra mediciner han kunde få anfall av. Efter bara någon minut fick vi gå in i operationssalen. Lillebror gick i pappas famn medan jag satte mig mittemot dem. Läkaren lade masken över lillebrors ansikte och han började gallskrika direkt. Pappa fick hålla i med alla kraft att inte lillebror rev bort masken. Men efter en kort stund slutade han sträta emot och lugnade sig. En kort stund efter det föll han i sömn, som en mjuk mask i gräset. De lyft direkt upp honom från famnen och lade honom på operationsbordet. Vi fick direkt lämna rummet och gå tillbaka till vänterummet. Båda satt vi på soffan och tårarna rann ner för min kind. Att lämna honom där inne liggande i slangar... Operationen skulle inte ta mer än ca 10-20 minuter men det var den längsta tiden i mitt liv! Till slut kom läkaren till oss och berättade att allt är okej och att lillebror nu sover i ett rum var de väntar på att han skall vakna. Tills dess fick vi ännu vänta i vänterummet. Öronläkaren som hade gjort ingreppet gjorde oss sällskap och berätta vad exakt de hade gjort. De hade först gett honom gas så han skulle somna varefter de lade dropp i foten. Sedan gav de endast lite sömnmedicin åt honom för att se hur han reagerade. De gav för säkerhetsskull två doser kortison, eftersom lillebror är så allergisk. Han reagerade inte på medicinen så de gav så mycket till, att han hölls i sömn under hela operationen. Öronläkaren hade sedan ett papper och en penna i handen. Hon ritade ett streck på papperet och förklarade hur ingreppet borde ha sett ut. Dvs som ett streck. Men så hände det ett misstag i lillebror öra. Kniven var dålig och då hon skar upp trumhinnan och lade röret i örat och skulle dra ut kniven, märkte hon att den fastnade och skar upp ett större hål i trumhinnan. Hon trodde att röret ändå skulle hållas på plats men det finns en risk att röret faller in i trumhinnan. Så vi skall åka pånytt till sjukhuset om en vecka på måndagen för att kolla hur det ser ut. Om röret har fallit in, måste de söva ner honom igen och få ut röret. Sedan får vi vänta att såret i örat blir bra och åka pånytt för att operera in röret på plats. Typiskt vår tur liksom! Men inget vi kan göra åt nu mera, annat än hålla tummar och tår uppe. Ca 30 minuter efter att operationen var över, kom sjuksystern och hämtade oss. Lillebror höll på att vakna och han lyftes rakt i min famn. Han öppnade ögonen lite men dom stirrade tomt tills han slog fast ögonen igen. Han snurrade och vinglade av och ann tills han lade sig rak lång och började snarka igen. Där låg han nästan 45 minuter tills han plötsligt öppnade ögonen och började direkt peka på alla lampor och klockor och sade "där! Där!där!" 😊💜. Sjuksystrarna som var i samma rum med oss, berättade att barn brukar reagera så olika när de vaknar groggiga från sömnen. Lillebror betedde sig lika som en vuxen på lördag kväll i krogen. Ingen kontrolm på varken huvud eller armar och benen var riktigt spagetti. Då jag blev opererad för benen i juni 2009, hade jag efter operationen bett om en hästtidning när jag vaknade 😄. Sjuksystern försökte vänligt säga att jag nog inte ännu riktigt är i det skicket att jag kunde läsa. Men envist behövde jag nu få en hästtidning så tanten hämtade en tidning åt mig. Ett ord orkade jag läsa innan tidningen föll rakt för ansiktet och jag fortsatte sova. När jag vaknade såg jag att det var en barntidning med ritade hästar i 😂. Lillebror drack en flaska mjölk innan vi sedan fick börja åka hem. De höll hans kanyl i foten lite extra länge, ifall han skulle få några problem eller överraskande anfall efter operationen. Påvägen hem satt han riktigt tyst i bilen och somnade till sist. Han fick lite lunch hemma men somnade rätt fort om igen. Trött liten pojke 👶🏻. Nu ligger båda han och pappa och snarkar i varsin säng. Tungt att vara patient och pappa till en patient 😊