Jag lovade mig själv att inte börja spela handboll innan axeln var opererad. Där brast ryggraden och efter en träning, spelade jag redan. I första matchen tänkte jag att det nog var sista matchen också. Axeln var så otroligt sjuk och det gick knappt att kasta. Efter matchen kunde jag inte bära lillebror eller kramas ordentligt med Tilda för axeln riktigt brann. Till och med följande träning fick bli emellan så kroppen fick vila sig. Men sen dess så har det varit träning en gång i veckan och en gång match. Det har funkat bra och axeln har faktist klarat sig helt ok. Klart den är sjuk men det har gått att kasta ändå helt okej. Det gör mest ont då man för handen långt bak, då river det till och det känns väldigt styvt också. Ändå flyger bollen iväg och ibland även mot rätt håll 😄. Men på torsdagen var vi ute på ett litet skogsäventyr. Jag drog vagnen efter mig längs en lite ojämn skogsstig och efter det har min axel varit helt otroligt sjuk. Den hann endast vila på fredagen och så var det match idag igen. Som tur blir det paus i kastandet till onsdagen men den får ju inte direkt vila här hemma. Jag försöker bära lillebror med vänster hand och sova så att axeln skulle ligga bekvämt men oftast går det inte riktigt. Nu gäller det nog att ta ner på farten så den håller tills det blir operation. Min axel har alltså en scena som är i klyv mellan armbågen och axeln. Jag klarar mig i lugn takt i hemmasysslor men där tar det slut. Kallpåse på framsidan och baksidan av axeln + en burana som kvällsmat = plåster på såret 👍 Mamma på planen och Tilda till vänster med egen gul spelakjorta nr 6. För ca 3 år sedan 😊💕