Så var det dags för öroninflammation nr 1! Han skrek i två dagar, då jag lade ner honom i sängen. Han ville inte dit men somnade nog efter en stund. Sedan kunde han plötsligt vakna i gallskrik, som om han hade ont någonstans. Det gick om när jag tog upp honom och han grävde in sig i min armhåla och somnade direkt om. Jag var så trött så jag kunde inte tänka klart. Jag sov inte på nätterna och inte heller på dagarna. Det enda som räddade mig från att inte somna då bebin var vaken, var att hela tiden göra något. Direkt då jag satte mig ner eller lade mig brevid bebin på golvet, började ögonen slå fast. Följande dag åkte jag till läkaren med honom. Det visade sig att han hade öroninflammation i båda öronen. Höger värre än vänster. Vi fick antiobiotika som skulle börja ge effekt efter några dagar. Tills dess skulle vi ge honom verkmedicin. Han har varit väldigt gnällig och sover otroligt dåligt på dagarna. På nätterna kan han vakna och ropar på mamma. Då han är vaken vill han nog helst sitta i famnen eller ha mamma nära sig nånstans. Plötsligt kan han få ont och då blir det krokodiltårar. Han har bestämt sig för att inte låta någon annan sköta honom än mamma. Speciellt nu då han är sjun så är han väldigt noga med den saken. Jag fick min mamma hit och vakta honom medan vi åkte med Tilda och simma. Han såg att jag lade på mig skorna och drog på mig jackan. Då blev det gråt. Men lite lurande och kvicka fötter av mig och Tilda så slank vi ut genom dörren. Det gjorde nog gott att komma bort härifrån en stund fast sömn nog skulle vara allra bäst just nu! Mamma får nog bita ihop nu och sköta sin mamma-uppgift tills lillebror är helt frisk. Sedan får han börja öva sig med att vara ifrån sin mamma korta stunder 😊