Förra natten var igen en mardröm. Jag tittade på klockan och väntade på att det skall bli morgon, så man får stiga upp. Så minns jag att jag tänkte också då Michael hade sina besvärliga stunder för ca 1 år sedan. Igår gick han och sova kring kl 19 och somnade direkt. Skönt, tänkte jag. Jag hann hämta hem ett nytt skåp och ett soffbord. Dessutom läsa saga för Tilda och ha lite egen tid framför tv:n. Men kl 23:30 vaknade Michael och somnade inte om. Han skrek inte men han gnällde och man hörde att allt inte var bra. Han somnade sedan halvt sittande i min famn i soffan. Där sov vi från klockan 2 till 6. Eller sov och sov... Men på morgonen var han hur pigg som helst och man märkte inga som helst tecken på att natten varit horribel. Så jag förde honom och hans syster till dagiset som vanligt. Själv åkte jag på ansiktsvård som jag fick som födelsedagsgåva av mina vänner. Det var underbart och precis det jag behövde efter en jobbig natt. Jag hämtade mitt bonus-barn från skolan och var nästan hemma då telefonen ringde. Det var dagiset som berättade att Michael plötsligt blivit i "dåligt" skick och hostar väldigt väldigt mycket. Så mycket att han inte kan sova. Så jag åkte och hämtade honom. Hemma lade jag ner honom i vagnen och tänkte att han somnar genast, eftersom klockan var 12:30 och han inte hade sovit dagssömn ännu. Jag vaggade vagnen i ca 40 minuter innan han somnade och där ute sover han fortfarandet. Vi besökte hans läkare för en vecka sedan och hon bad oss ringa om han inte blivit bättre. Det första jag gjorde på morgonen var att jag beställde ett ringbud till henne. Förhoppningsvis vill hon operera bort hans halsmandel, så alla pöpön och smuts försvinner ur halsen på honom. Så på torsdagen ringer hon. Tills dess får vi köra tändstickor i ögonen, så de hålls uppe. Vet snart inte om jag skall skratta eller gråta. En sak är positiv i denna röra och det är, att jag inte jobbar. För hur i h*lvete skulle man då orka...?! Tack och godnatt!